Ny blogg

2011/06/18 Kommentering av

Denna blogg är nu arkiverad. Du hittar min personliga blogg på asapuides.wordpress.com och funkispolitikblogg på funkpol.wordpress.com

 

Ses där!

Kategorier:Uncategorized

Datalagringen av människors liv som det är tyst om

2010/11/12 1 kommentar

Det har med all rätt debatterats mycket om FRA och Beatrice Ask de senaste dagarna.

Niklas Starow skriver på Second-opinion:

Nu vill regeringen införa en övervakning av medborgarna vars like inte funnits i historien. Hur effektivt Stasi än var, så var de begränsade av att tekniken inte fanns till total övervakning, de var tvungna att skriva ner allt på papper som i sin tur behövde fysisk förvaring.

Denna begränsning är borta idag och en fullskalig kartläggning av en människas liv är nu inte längre bara teoretiskt möjlig utan även närmast trolig.

En total registrering över människors liv in i minsta detalj är något som redan görs. Det sker varje dag. Det sker helt öppet. Det sker för att människor önskar ha rätt till att kunna leva ett vanligt liv på det sätt som individen själv önskar.

Vad jag pratar om? Jo, när en person med en funktionsnedsättning söker personlig assistans hos Försäkringskassan så är det mer regel än undantag att denne under flera timmar blir utfrågad om allt i sitt liv in i minsta detalj. Hur lång tid allting tar. Om man klarar det själv. Med vem man gör olika aktiviteter med och inte minst varför. Allt ska tidsbestämmas på sekunden hur lång tid en aktivitet tar.

Dokumentet som används kallas bedömningsinstrument och är det underlag som Försäkringskassan använder för att bedöma om en person verkligen behöver personlig assistans eller ej.

I början på året så prövade skådespelaren Johan Ulveson och kyrkoherde Olle Karlsson att svara på en del av frågorna ur bedömningsinstrumentet radioprogrammet Välviljans Apartheid.

Bägge två tog illa vid sig och kände sig obehagliga till mods. Just för att frågorna är så detaljerade och för att de personliga och detaljerade svaren sparas på en myndighet.  Underförstått så är det så att svarar du inte på frågorna så anses du inte samarbetsvillig. Följden blir då  att du kan vara ganska säker på att du inte får någon personlig assistans beviljad. Jag vet ingen person som ansökt om personlig assistans för att det är en lyx eller för att det är roligt. Alla personer som har personlig assistans idag som jag känner har det för att kunna leva ett värdigt liv.

Varför är nu frågorna formulerade på det här sättet? Varför lagras informationen? Vad kan de mer användas till?

I mina mörkaste mest nattsvarta tankar så har jag tänkt att det här drar otäcka paralleller till tiden innan andra världskriget. Då det utfördes fruktansvärda experiment på först på personer med funktionsnedsättningar och sedan äldre personer. Detta för att personer som ansågs som ett hot i samhället senare skulle kunna kontrolleras på ett för staten effektivt sätt. Vilket idag skulle kunna bli de människor som av staten stämplas som terrorister.

Men inte kan det väl vara så illa? Är det dit vi är på väg?

Vad är en politikers roll egentligen?

2010/11/09 Kommentering av

För återanknyta till diskussionen om ideologier som både  Torbjörn Jerlerup och Scaber Nestor bägge Liberaldemokrater har fortsatt så kan man fråga sig vad är en politikerns roll egentligen.

Torbjörn skriver i sitt inlägg

Som människor har vi alla en bakgrund. Ska vi må bra måste vi medvetandegöra denna bakgrund, bearbeta gångna misstag och lära av dem.

Som människor måste vi kunna leva i nuet också. Och då är den grund vi står på viktig. Det är det som nuet bygger på.

Ska vi må bra måste vi ha ett mål, en väg att gå mot också. Dvs vidioner, idéer och drömmar om framtiden.

Här skiljer sig ett parti inte från våra privata liv.Ett parti måste lära av historien och vetenskapen. Det måste ha en fast grund att stå på (ideologi) och ett tydligt mål att gå mot, dvs framtidsvisioner.

Problemet med politiken idag är att det inte är så.

Scaber Nestor skriver i sitt inlägg

I detta riksdagsvalet så pratades det om skatter, ungdomsskatt och pensionärsskatt, det pratades om fastighetsskatt och kommunalskatter.

Men ingenstans så pratades det om partiernas grundläggande ideologier. Alla förutsätter att människan på stan är på det klara med detta.

Om vi går tillbaka från början. Vad är en politikers roll egentligen? Vad är det som politiker tillsammans i riksdagen ska göra?

Grunden är att vi alla är människor. Vi vill olika saker med våra liv. Vi lever våra liv olika. Vi ser olika ut. Vi har olika bakgrund. Allt detta ger ett samhälle styrka eftersom det är grunden för utveckling. Det är när man kombinerar två kända kunskaper på ett nytt sätt som man uppfinner något nytt och når ny kunskap. Att vi alla är olika och unika är något att ta tillvara på och inte något som ska försökas suddas ut i samhället.  Alla medborgare ska ha samma grundvillkor att delta i samhället oavsett vem man är, hur man ser ut, religion, sexuell läggning, funktionsnedsättning, kulturbakgrund så länge som ens livsföring inte skadar andra människor.

Alla människor har drömmar och visioner. Men de är olika. De ska vara olika. En politikers roll är att skapa och förverkliga större visioner och mål för det egna landet. Mål och visioner som skapar lika förutsättningar för varje medborgare att kunna förverkliga sina egna personliga drömmar så länge de inte skadar andra medborgare. Så länge som personer stängs ute i samhället och inte kan delta på samma villkor som andra på grund av kultur, sexuell läggning, religion, funktionsnedsättning med mera så finns det inte lika förutsättningar för alla att förverkliga sina egna drömmar. Det är synd. För hela samhället förlorar så mycket på att alla inte får delta fritt och på samma villkor som alla andra.

Men hur hänger det här ihop med ideologier? Jo, även politiker är människor som har drömmar och visioner. Det är när politikerna verkligen pratar om sina personliga visioner för hur landet ska styras och fungera i praktiken, tillsammans med andra människor som ideologier skapas. När då flera personer med liknande visioner och ideologier möts så kommer det att skapa politiska partier. Men enbart för att partierna bildats så betyder inte det att ideologin och visionerna är klara. Inte heller att en politikers vision är precis lika som en annans person inom samma parti.  Det är då som de här problemen som Lennart Regebro beskriver om sin bakgrund i Fp i sitt inlägg om Liberaldemokraterna uppkommer:

…huvudproblemet för mig när jag var aktiv som folkpartist var att man behövde kompromissa med folk som inte höll med om partiets grundprinciper. Jag vet inte varför folk som egentligen är sossar eller konservativa går med i ett liberalt parti som folkpartiet, men det gör dom. Och istället för att arbeta tillsammans för liberalismen så tillbringar man all sin tid att slåss mot idioter i partiet.

Diskussionen som visioner och hur politik ska föras och vad det innebär i praktiken är det viktigaste av allt inom politiken. För en politikers roll är att skapa ett samhälle som är så bra som möjligt för så många som möjligt.  Där varje medborgare har rätt och förutsättningen att utvecklas och leva enligt sina egna drömmar. Inte att riksdag och regering ska lägga fokus på att hindra straffa och stänga ute människor som inte passar in en stereotyp mall som väldigt få ändå kan passa in i. En politik som är den vanliga idag. Därför känns Liberaldemokraterna så befriande. Eftersom här verkar den stödjande och frihetstänkande politiken kunna bli möjlig i praktiken. En politik som är ute efter att skapa förutsättningar för att alla ska kunna leva efter sina egna drömmar så länge som ingen annan skadas.

Politikerföraktet och de förlorade ideologierna

2010/11/08 1 kommentar

När jag pratar politik med människor så hör jag ofta om politikerföraktet. Många vet inte vilket parti de egentligen vill tillhöra eftersom de flesta ”verkar vara likadana och ändå inte håller vad de lovar”.

Politiken och politikerna i riksdagen och runt om i Sverige har vandrat vilse. Man har kommit bort ifrån det som är viktigt. Visionerna och ideologierna och vad de betyder i praktiken. Det som tydligt skiljer ett parti från ett annat.

Väldigt många politiker i riksdagen har varit politiskt engagerade i många många år. Därför kan jag tänka mig att för många politiker så har partiets ideologi blivit självklar och inget man behöver prata om hela tiden. Politikerna glömmer bort att för de flesta svenskar är det inte så. Det pratas inte om vad varje parti faktiskt står för.

Det enda partiet vars ideologi numera diskuteras och vad den faktiskt innebär är Sverige Demokraternas. SD har lyft upp debatten om ideologi upp på agendan igen. Det är bra. För det får folk att tänka och ta ställning till vad man egentligen tycker och tänker i olika frågor. Likaså vad konsekvenserna blir om ideologierna blir verklighet. Ju mer det talas om ideologi desto fler förstår vilket otrevligt parti SD är och varför.

Men i de andra riksdagspartierna är det tyst. Där pratas det inte ideologi öppet och framförallt så debatterar inte partierna om varandras ideologier och vad de faktiskt innebär i praktiken. Det förutsätts att alla vet vad varje parti står för och ideologin bakom den. Men man glömmer att varje person har sitt eget sätt att tolka en ideologi på. Om det inte talas om ideologier högt och vad de innebär i olika frågor konkret hur ska då människor veta vad de röstar på och vad de kan förvänta sig. Om sådant inte är utklarat är det inte underligt att så många känner sig svikna av politikerna. När individens tolkning av en ideologi och en politisk lösning på en fråga sedan inte alls visar sig stämma överens med hur partierna tillämpar ideologin i praktiken.

Vet ens politikerna i riksdagen själva vad det egna partiets ideologi är i praktiken? Om man inte vet vad visionen man vill uppnå är och hur den ska nås. Hur kan man då skapa en politik som är trovärdig för medborgarna?

I Liberaldemokraterna så är ideologin viktig. Det är något som ständigt diskuteras och som hela tiden står i centrum för vad det blivande partiet vill uppnå. Ett dynamiskt och liberalt samhälle som förstår och värnar om alla människors unika värde.

Mycket snack och lite verkstad

2010/10/31 1 kommentar

”Det här med tillgänglighet! Är det så viktigt egentligen? För det är ju så att det är för dyrt och för omständigt att göra ett samhälle för alla. Det är ju någonting som personer med funktionsnedsättning borde förstå. För det är ju egentligen ganska bra i Sverige. Det vet ju alla!” Det här är kommentarer som jag ofta får höra när jag säger att otillgänglighet är diskriminering.

Sanningen är att vi har inte råd att ha ett samhälle som inte är tillgängligt. För vi går miste om kompetens, kunskap och skatt från tusentals människor som inget hellre vill än att aktivt kunna delta i samhället. Människor som vill leva, arbeta, konsumera och dela med sig.

Sanningen är att Sverige ligger efter många andra länder när det gäller de här frågorna. Sverige är snart, om den här utvecklingen fortsätter, ett land som ligger långt efter i utvecklingen när det gäller handikappolitik och alla människors möjlighet och lika värde i samhället.

Går det att göra ett helt tillgängligt samhälle? Kanske inte. Men alla i samhället tjänar på att så många som möjligt kan delta på lika villkor så mycket som möjligt. Om vi istället för att se människor som starka eller svaga. Bättre eller sämre. Mer eller mindre synd om. Om vi istället börjar se varje individ som en unik resurs, på riktigt. Som har något värdefullt att ge andra så länge som det inte skadar någon annan. Då har vi börjat närma oss ett friare och liberalt samhälle. Ett samhälle för alla.

Filmerna nedan visar på några vardagssituationer över hur diskrimineringen av funktionsnedsatta ser ut i västvärlden idag. Se dem!